torsdag 29 januari 2009

I `M ALIVE

Denna dagen, detta liv. Ja, jag kan ju säga att den kunde nog inte börja liiiiite bättre.
Vaknar 07.15 med en sån panik. VI HAR FÖRSOVIT OSS!! Jag och lade mig tidigt igår, låg och läste min bok (som jag tycker har tagit på tok för lång tid) och glömde helt ställa klockan, men det är konstigt att kroppen ändå kände av att något var fel. Stress på morgonen utan dess like, jag ringde till jobbet och berätta hur det låg till, Jocke tog båda barnen till dagis så jag kunde sticka direkt till jobbet, måste bara göra inordning gympa väskan innan jag sticker.
Phu, så då var vi på jobbet och tänker för mig själv att detta kan nog bli en bra dag ändå, trots försovningen och stressen.
Senare på förmiddagen fick jag ett telefon samtal som gjorde att jag blev måttligt irriterad... NÄ jag var förbannad rent ut sagt. Fick tjabba av mig lite hos jobbar kompisarna, sen var det bra. Men ändå en liten irritation fanns kvar i kroppen hela dagen. Sen var arbetsdagen slut och jag skulle äntligen köra och hämta mina underbara barn, kändes redan bättre, irritation borta. Hämta gossen först och dottern sist. Vad tror ni mina ögon får skåda när vi kommer ut på dagis parkeringen?! Jo, om inte en punka! VA! PUNKA! Vad har jag gjort idag som gjorde att jag var tvungen att straffas så hårt?! Jag hade ju precis skakat av mig allt som jag gick och bar på. Give me a break!
Spott spott i näven.
Det var bara att gå ner på alla fyra (Åh hur kinky lät inte det då?) och byta däcket, jo läs och häpna, JAG BYTTE DÄCKET! Det är inte första gången jag gör det, känns nästan som en liten vana faktiskt...(en ful vana enligt mig, börjar bli trött på det).
Däcket av, reserven på, folk kommer och hämta sina barn- pinsamt. Ge barnen tuggummi så de håller sig lugna i bilen.
Så nu drar vi hem, måttligt trött på denna dagen. Men vad får jag höra? Min favo låt på radion...
I´m alive med Celine Dion. Hur kan man genast må så mycket, på så kort tid? Musikens makt.
Och efter dagens händelse kände jag mig alive...



Cheers


Ps.Tuggummit fick vi klippa bort från lilltjejns hår senare...med protester...naturligtvis... suck.


2 kommentarer:

  1. Va tusan e det med dagis parkeringar egentligen??? Jag fick ju göra samma sak i sommras som du nog kommer ihåg! Bara såå jobbigt, just när man bara längtar efter att få komma hem! Nåja, tur att vi är ena händiga kvinnor =D
    Trist med lilltjejens hår!
    //Åsa.

    SvaraRadera
  2. Ja ska de djävlas riktigt så ska de!

    SvaraRadera

Vad kul att du ville lämna en kommentar! det värmer så gött när ni gör det! ;-)

Tack för besöket! Du lämnade väl ett litet avtryck?! ;-)