fredag 18 september 2009

Mamma

Goddag, ja så här dagarna innan så är man lite ur balans och man tänker mest bara på en och samma sak -Mamma.

Idag är det 7 år sen min mamma gick bort och det är tungt, dels för att tiden har gått så snabbt, och att hon aldrig fick träffa sina barnbarn. Men det stora tomrummet som hon har lämnat efter sig, det är inte lätt att beskriva med ord så därför tänker jag låta bli. Tomrummet som finns försöker jag fylla med minnen, och minnena gör att hon lever kvar hos oss. Jag pratar väldigt öppet om henne, framförallt till mina barn, trots att de aldrig fick träffa henne så ska det kännas som hon alltid har funnits/finns där. Jag sörjer mycket det som hon aldrig mer får uppleva, barnbarnen, alla högtids dagar, all glädje och framgång, men också de små mirakel som sker dagligen, som vi kalla vardag.

Min mamma gick bort i hjärtinfarkt så vi förlorade henne väldigt hastigt.
Denna vackra bukett ska symbolisera hösten, den höstdagen då hon gick bort, rosen som finns i mitten symbolisera mamma., vacker som hon var.


Ta vara på nära och kära, säg att du älskar och bryr dig, en dag kanske det är försent... ta inget för givet.




Tänk gärna på hjärt-lungfonden, stöd dem genom att skänka ett bidrag, stora som små.

7 kommentarer:

  1. En SAKNAD man med ord inte kan beskriva,JAG vet!Livet är....orättvist många gånger.:(

    Finns mkt jag skulle kunna säga,skriva..men ja orden,räcker inte till!

    KRAM U

    SvaraRadera
  2. Jag vet med...
    Men med alla minnen och all kärlek, lever man vidare och hoppas att man nån gång får mötas igen.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Det jag kan skriva till dej är att sorg är personligt o man kan aldrig veta hur någon annan känner fast man kanske har förlorat samma anhörig.En har kanske sporadisk kontakt med sin nära o kära medan en annan har daglig kontakt!Svårt...Kram till dej!

    SvaraRadera
  4. Så fint du skrev, jag blir riktigt rörd!!!

    Bamsekram från mej!

    SvaraRadera
  5. Jag hade glädjen att växa upp tillsammans med din mamma. Saknar henne mycket ocn när jag läser din blogg blir hon levande igen.
    Kramar Eva i Sundsvall

    SvaraRadera

Vad kul att du ville lämna en kommentar! det värmer så gött när ni gör det! ;-)

Tack för besöket! Du lämnade väl ett litet avtryck?! ;-)