Men denna mardröm var här för att stanna och det är bara att lära sig att leva med det. Så idag är det 9 år sen det hände fast det känns som igår. Jag bevara hennes minne väl så att mina barn ska veta vem hon "är" och var. Det känns underbart när barnen frågar frågor om henne, säger hennes namn, sånt som kan vara en självklarhet för de barnbarn som har sin mormor i livet. Men för vissa är det inte det...
Samtidigt i vissa tillfällen, då jag tycker som mest synd om mig själv, så tänker jag på de som har det värre än mig, tror mig, det finns det, och jag är fullt medveten om det. Till dessa människor vill jag sända ett hjärta, att jag tänker på dem, känner med dem när deras "årsdagar" närmar sig... för de gör de även om man vill det eller inte...
Blommor till lilla mamma en dag som denna!
Mamma vi älskar dig och saknar dig innerligt!
De dagarna är de värsta...Men vardagen utan dem är också tuff!Sänder ett hjärta till dig!
SvaraRaderaKram
Tack söta du, och det stämmer så bra det du säger. Det är vardagen utan dem som är den jobbiga, man sörjer det de aldrig får uppleva med oss mer.
SvaraRaderaEtt hjärta till dig för den fina kommentaren. <3
Det är jobbigt med alla känslor på en och samma gång. Det är drygt 7 år sedan min far hastigt gick bort och snart är det både hans födelsedag och fars dag.
SvaraRaderaSå många tankar...
Visst finns det människor som har det värre, än vad du och jag har ibland. Men vi måste också få vara ledsna och känna allt som vi gör.
Vi måste få stanna i känslan ett tag...
Det är det som gör oss starka!
Vi lever vårt liv, och det ser ut såhär. Sen har andra det jobbigt på sitt vis. De lever i sitt. Såklart tänker vi på dom! Men man kan inte alltid jämföra med andra. Vi är ju olika allihop, med olika mycket känslor och styrka.
Styrkekramar till dig AM