torsdag 23 april 2009

Lättnad, äcklad, smärta & saknad.

Hej kära trogna läsare, tack för att ni har haft tålamod. Det blev inget inlägg igår pågrund av ett så kallat "fullsketet schema". Det var saker som gjordes stup i kvarten, hann knappt få i mig en kopp kaffe.På dagis med sonen för ett utvecklingssamtal, efter det hem fort fixa middag. När middagen var avklarad var det dags att bege sig tillbaka in till byn för att möta upp kollegerna, färden bar iväg till Tingsryd, där vi var på en förläsning om "Positivt tänkande och mentalträning", jag lyssnat på sådana innan, men det är alltid en kick, eller en ny start man får igen. Jag kan ju säga att det kom lägligt med tanke på min hand, "det kunde ha varit värre"... är ju något som man har gått och intalat sig själv hela tiden, och det är ju även sant...Det finns de som har det värre än mig.

Men nu kära läsare så ska jag berätta mer vad som har hänt idag, jo stygnen/skenan åkte av! Ja, jädra i havet vad det gjorde ONT! Stressad som vanligt dundra man in och tycker man är jätte sen, men man får dock alltid vänta på dem. När jag satt där och de klippte loss mig och jag fick se min arm för första gången två veckor, så var jag riktigt äcklad! Jag kände inte igen min arm, den såg missbildad, missfärgad ut, huden flagnade (hoppas att du inte äter samtidigt som du läser detta), naglarna var gula efter "operationstvätten" (vet inte vad det gul/bruna heter som de tvättade armen med), lika svullen som innan. Vilken syn! Sen att se stygnen, blä, det vände riktigt i min mage. Denna smärta i hand och handled, oboy! Jag klarade knappt hålla uppe handleden så ont gjorde det, och sträcka ut fingrarna vad det inte att tala om. När stygnen skulle av, så ska jag erkänna att jag var en mes. Jag klarade mig bra i början men till slut var jag tvungen att lägga mig på britsen, (vilken hade erbjudits många gånger), innan jag genom svettig kröp till korset.
Det hade bildats lite torkat blodgegga och det gjorde saken svår att komma åt stygnen, så vi fick luckra upp de 2 sista styngen med vatten. När allt var klart, så var det raka vägen ner till sjukgymnastiken, där tränade vi lite och jag fick schema med mig hem som jag ska följa slaviskt.

Ni kommer att tycka jag är totalt sjuk i huvudet, men jag saknar skenan... Jo, det gör jag. Det gör så himla ont utan den, det stöttade och höll upp handen, skyddade stygnen osv. Men nu måste vi "klara oss" själva, utan den. ;-)

Ni som är känsliga tittare kan titta bort, men de som är intresserad av att titta, så kommer det bilder här nedanför.

Här är glada jag hemma, innan jag ska
köra och få bort skenan och stygnen.

Äcklig och
svullen hand.



















Så vänder vi på handen och vad hittar vi där (11 stygn)!

Så här ledsen var jag när det åkte av, det gjorde så ont!
Men nu är det över, nu är det träning träning som gäller.

Cheers

3 kommentarer:

  1. AJ,Aj:/duktigt av dej,du biter i hop och tar tag i allt ändå...Bra jobbat!!!positivt tänk;)
    Kram U

    SvaraRadera
  2. Skönt när det är över!! :) Det göör djuriskt ont att plocka stygn - JAG VET...min fot - ajaj! Kan säga att just på händerna och fötterna - DÄR finns minsann inget överflödigt fett, nedå! Bara brosk och senor så man känner precis allt!! *RYS*
    Antar att det lär dröja innan du bjuder upp till dans näst..!;)
    Ha en trevlig helg - utan skenkompis!

    SvaraRadera
  3. Svar till Tina:
    Är det inte så att de brukar säga om man trilla av från en häst, så ska man snabbt tillbaka upp på den igen?!
    Nä jag skojar bara, det dröjer nog. De säger att det kan ta upp till ett halvår innan handen är helt återställd, så jag får hitta på något annat roligt under tiden!
    Måste vara positiv!

    SvaraRadera

Vad kul att du ville lämna en kommentar! det värmer så gött när ni gör det! ;-)

Tack för besöket! Du lämnade väl ett litet avtryck?! ;-)